Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal vid A. Hagelbergs prästvigning.
Du skall varat, Gud hajver sändt dig, hette det
fordomdags till Moses, när han skulle tillträda sitt kall, skulle
föra sitt folk ur träldomen och stifta lag och rätt för ett
obildadt och hårdnackadt slägte. Men sålunda heter det
äfven ofta ännu och Guds röst sker till menniskan nu som
förr, om icke omedelbarligen, likväl genom en inre kallelse,
en ledande drift, en bestämd riktning af de mångartade
gåfvorna. Ty icke är uppenbarelsen slutad, utan den
fortgår alltjemt icke blott i den yttre naturen, ieke blott i
folkens häfder och öden, utan äfven i menniskans eget
bröst, oeh så länge det finns ett menniskoslägte måste
det äfven i denna mening finnas en uppenbarelse ej endast
i och för det Hela, utan äfven i och för hvar och en sådan
enskilt som Gud bestämt att på något utmärktare sätt
verka till hans ändamål. Derföre hafva också i alla tider
alla stora sinnen, alla de som genom handling eller lära
kraftigt verkat på sitt tidehvarf och förändrat verldens
utseende, de hafva alla åberopat sig ett inre uppdrag af
Gud, en kraft som kom ofvanifrån och ej tillät dem att
hvila. De hafva efter olika tider och föreställningssätt
kallat det för sin sändning, sin stjerna, sin ingifvelse, sitt
lifs bestämmelse; men alla hafva de dermed väsendteligen
menat det samma, en inre nödvändighet som dref dem, en
Ande som var verksam uti dem. En sådan tanke är i san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
