Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både mot det naturliga och uppenbarade ljuset. Den strider
emot förnuftet; ty om vi endast lyssna till den inre rösten
i vårt hjerta, till samvetets vittnesbörd, så lärer detta oss
osvikeligen att vi icke kunna uppnå den helighet som kan
bestå inför gudomligheten, att vi alltid ha något att förebrå
oss vare sig i gerningen eller i uppsåtet, att vi äro födde med
en böjelse till det onda som skriften kallar för syndafallet.
Men ännu tydligare läres detta af Uppenbarelsen som
egentligen ej är annat än det klarnade, det fullt ut utvecklade
förnuftet i frågan om andelig ting. Den är icke till som
rättfärdig är, icke en, säger Paulus. Intet kött kan af lagens
gerningar vara rättfärdigt inför Gudi, ty af lagen känner man
synden. Allesamman äro vi syndare och hafva intet att
berömma oss af inför Gudi; och varda rättfärdige utan
förskyl-lan af Hans nåd genom den Förlossning, som i Christo Jesu
skedd är. (Rom. 3.) Och på ett annat ställe heter det hos
samma Apostel: Alla de som med lagens gerningar umgå de
äro under förbannelse. Men att ingen varder rättfärdig inför
Gudi genom lagen är uppenbart, ty den rättfärdige skall lefva
af sin tro. (Galath. 3.) Dessutom om en dödlig kunde
uppfylla helighetens lag hvartill behöfdes då en medlare mellan
Gud och menniskor, hvarföre skulle då Guds son hafva lidit
och dött för verldens synder? Hans blod, gifvit till en
löse-penning för mången, det var då förspilld t onödigtvis,
försoningens hemlighet, den djupaste, den tröstefullaste af
alla, den var då en fåfäng anstalt, en öfverloppsgerning
utan behof och nytta. Och sålunda leder en dylik
Farise-isk rättfärdighet just till den raka motsatsen af hvad som
är christendomens hörnesten, dess märg och kärna. Men
den leder äfven till annat som är lika stridande mot en
rätt christelig anda. Den leder till ett högmod, som
inbillar sig vara för mer än alla andra, till en egenkärlek, som
med välbehag speglar sig i söndagsdrägten af sin sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
