Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganden, som, om de rätt handhafvas, böra kunna hämma
dylika oordningar. Man aflyser icke Marknader, Ting och
andra sådana folksamlingar, ehuru dessa otvifvelakligt
äfven föranleda oordningar; — samma skonsamhet tyckes
äfven böra bevisas Religions-festerna. Det är dessutom en,
i Christenheten, temligen allmänt antagen grundsats, att
moraliteten hos Folket närmast och väsendtligast stöder sig
på Religionen. Utskottet förmodar äfven, att
religions-känslan väckes, lifvas, utbildas genom Religions-öfningar
och offentliga Gudstjensten. Att således vilja befordra
moraliteten, genom inskränkning af Religions-öfningar,
förefaller Utskottet, som om man ville förstärka verkningen,
derigenom att man försvagade orsaken.
Tredje skälet för motionen grundar sig på den
besparing af dagsverken, som skulle uppkomma för hela
landet, derigenom att oftanämnde Högtidsdagar antingen
förflyttades eller afskaffades. Om detta skäl fullföljes, som
det kunde, så skulle det äfven tala för indragning af
Sön-dagarne i allmänhet, hvarigenom besparingen otvifvelaktigt
blefve ännu större. Men Utskottet håller för, att en sådan
beräkningsgrund icke är rätt lämplig vid denna och
likartade frågor. Det håller för, att Statens Andeliga
Elementer, Religion, Uppfostran, Lagstiftning, Regeringssätt,
icke böra uppskattas på samma sätt, som dess ceconomiska.
Det håller för, att mensklighetens högsta angelägenheter
måste mätas, efter en annan måttstock, än den som hemtas
af Markegångs-taxorna öfver besparade dagsverken. Det
håller för, att ett motsatt tänkesätt, om det blefve allmänt i
landet, skulle vara ett af de säkraste och beklagligaste
tecken till en börjande förruttnelse inom Stats-kroppen.
Det håller slutligen för, att ett folk, som vore så nogräknadt
om sin arbetsvinst, att det icke hade tid att frukta Gud,
snart äfven skulle sakna tid att utbilda sina högre anlag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
