- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 6. 1827-1830 /
293

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framgått ur familjelifvet? Och vid den enskilta
undervisningen sättes ju aldrig en sådan lärofrihet i fråga. Barnet
lär, antingen hvad det har gifven fallenhet för, eller hvad
fadren anser nyttigt och nödvändigt för dess blifvande
bestämmelse; med det öfriga förspilles ej tiden. Så (säger
man) borde det äfven vara i skolan; ty afsigten med all
uppfostran är, påstår man, ieke att förbereda en jemn
medelmåtta i allt, utan det öfverträffande der dess frön
finnas; icke att utvickla det allmänna till samtagen
försvarlighet, utan det individuella och öfvervägande till
fullkomlighet. —

Med dessa och dylika skäl yrkar man lärofriheten
såsom den enda lifgifvande principen för undervisningen
och medlet till Skolans pånyttfödelse. Vid ett närmare
betraktande möta likväl härvid flere betänkligheter, af
hvilka jag i korthet vill framställa några. Är det
verkligen uppfostrans högsta och rätta ändamål att i allt ge
fart åt det individuella, oeh lemna det allmänna och
gemensamma åt sitt öde? Jag tviflar. Menniskokroppen utbildas
på det sätt att alla dess ledamöter växa lika och i
öfverens-stämmelse med hvarandra, efter den typus naturen
utstakat för en hvar af dem. Växer deremot en ledamot ut
på de andras bekostnad, så är det sjukdom, och blir
van-skaplighet. Skulle ieke lagarna för menniskosjälens
utbildning vara de samma? Utvicklas från barndomen någon
af dess krafter ensidigt, så blifva de andra efter, oeh då
uppkommer ett inre lyte: den jemna växten är själens,
liksom kroppens helsa. Det stora problemet för uppfostran
är väl derföre, icke särskilt utan allmän oeh samtidig
ut-viekling, icke ensidighet, utan harmoni; hon skall ej drifva
den eller den grenen att blomma i förtid, utan hon skall
vårda roten så att näringssafterna fördelas lika åt alla håll.
Försummas detta så kan väl grenen till en tid skjuta opp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:17:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/6/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free