Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trösta sig med mensklighetens allmänna lott. Men det
går i allmänhet en olycksalig tanke genom hela denna
egenkära, sjelfkloka och lösliga tiden. Det är en tanke som
vinner allt mera och mera insteg och hotar med undergång
all bättre och ordentlig bildning, den tanken nemligen
att all så kallad lärdom i embetsmannalifvet är obrukbar
och umbärlig. Deraf (tänker man) bör alltså intagas så
litet som möjligt, endast en nödtorftig ballast, för att ej
segla omkull i en examen, ännu bibehållen som en qvarlefva
från gamla pedantiska tider. Erfarenheten predikar
dagligen öfver samma text; ty det är icke lärdom eller ens
allmän bildning, utan det är den så kallade praktiska
dugligheten som Öfverallt efterfrågas och framdrages.
Hvarifrån nu denna duglighet egentligen kommer vet man icke
så noga, men säkerligen hvarken från Grekland eller Rom,
hvarken från Skolan eller Akademien. Praktiska lifvet
(menar man) är sin egen både Elementar- och Högskola,
rutinen är den bästa bildningen, slentrianen den rätta
läraren. Hvad hjelper det, under sådana omständigheter,
att vi med samvetsgrann stränghet vitsorda
underhaltigheten? Emottages den icke likafullt vid Högskolan och
trifves och meriterar med åren, eller rättare med
terminerna, till ett osvikligt gällande? Och sedermera måste ju
Kyrkan emottaga hvad dagen ger, ty Levi stam är räknad.
Och embetsverken måste också emottaga, ty man kan ej
veta hvad praktisk skicklighet framtiden torde utvickla
hos den okunnige Auskultanten. När tänkesättet är sådant,
hvarföre skulle det icke äfven verka på ungdomen till
likgiltighet för kunskaper som den finner vara umbärliga?
Och detta är och blir, i min tanke, det svåraste hindret för
undervisningens framgång. Men vi åtminstone böra icke
låta förvilla oss af dagens anda. Vi vilja icke låta inbilla
oss att, i verldens närvarande skick, Stat och Kyrka kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
