Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring efter allehanda lärdomsväder, icke smyga de sig
förbi kyrkorna till stulna, äfven i verldslig lag förbudna,
sammankomster, der Svärmeriet sitter som åhörare och
Okunnigheten står och predikar. De frukta Gud, men
Herrans fruktan är för dem vishetens begynnelse, icke
begynnelsen till ofördragsamhet, till oförstånd, till
andeligt högmod. — De som verkeligen äro af Herrans hus, de
tacka Gud om han välsignar deras arbete, deras ödmjukhet
växer med deras rikedom, ty de veta väl att all god gåfva
kommer ofvanefter, och att menniskan har intet som hon
ej undfått hafver: men icke brösta de sig öfver förgängliga
håfvor, som den ena dagen ger och den andra kan borttaga,
icke pösa de af högmod om Gud till äfventyrs har gifvit
dem litet mera än de kunna äta upp för dagen. — De som
verkeligen äro af Herrans hus, de föda sig redligen i sin
anletes svett, efter det stånd dit Försynen satt dem, efter
det yrke som närde deras Fäder. Äro de födda landtmän,
då arbeta de åkern, då beskatta de skogen och sjön, då
beta de hjordarna och rikta sig af deras afkastning, liksom
Patriarkerna gjorde fordomdags; och Englarna, fridens,
måttlighetens, förnöjsamhetens Englar stiga ännu ner
och besöka deras hyddor, liksom de fordom besökte
Abraham i hans tjäll; men icke öfvergifva eller försumma de
sitt naturliga näringsfång, icke söka de en lättare men också
osäkrare vinst genom handel och köpenskap, som lär dem
nya behöfver, lockar dem bort ifrån deras enkla seder,
föranleder till vingleri och som oftast slutar med obestånd .—
De som verkeligen äro af Herrans hus, de neka sig icke hvad
som hör till lifvets nödtorft, icke en gång den dryck som ett
hårdt luftstrek, ett strängt arbete och en långlig vana
nu mera gjort till ett behof för folket. Men icke missbruka
de den till öfverflöd, till svalg och dryckenskap, icke
förstöra de derigenom sin helsa, sitt välstånd, sitt borgerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
