Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förstår detta; och den som förstår det, hvem försäkrar
mig att han vill det, hvem försäkrar mig, äfven om han
vill det, att hans öfriga arbete och omsorger lemna honom
tid dertill? Och när dessa hinder inträffa, hvem bestrider
då Edra barns undervisning? Jo, utlefvade, orkeslösa
gummor, mogna för fattighuset, och som dock anses goda nog
att undervisa och vårda och bilda hvad som borde vara
Er kärast och dyrbarast, Er egen afföda. Eller också
kanhända kringstrykande personer, som komma och gå på
obestämda tider, ett löst folk utan seder och insigter. Dessa
föredragen I framför en ordentlig, en pröfvad och kunnig
Lärare, emedan I tilläfventyrs kunnen köpa deras lejda
möda för en skilling mindre i vickopengar. Men hvad
säger jag? Icke en skilling i vi ekan, icke en gång en
skilling på året hade det behöft kosta Er att få en ordentlig,
en för Ert och tidens behof tillräcklig skola. I haden
endast behöft att vid den inträffande ledigheten medgifva
indragningen af en presterlig tjenst, tillskapad för
makligheten, onödig för folket, öfverflödig, ja löjlig för en så inskränkt
Församling. Förslaget härom gjordes Er af Stiftets
Styrelse, som dock väl måste förstå Ert behof, och som I ej
rimligtvis kunnen misstänka att önska annat än Ert eget bästa;
detta förslag understöddes äfven af Er själasörjare och af
hvarje bildad, fördomsfri och tänkande Man inom
Församlingen. Men si, då vaknade misstroendet, jag kunde väl säga,
grollet till alla som förstå något bättre än I sjelfva, då
reste sig fördomen mot all nyhet, huru nyttig och helsosam
den än påtagligen är, då verkade den missförstådda kärleken
till det gamla, huru förruttnadt och orimligt det än må
vara, den kärleken till det gamla som quäfver Tankens ljus
och mördar Förbättringen i sin vagga, då stötten I, med
oförståndig likgiltighet, ifrån Er ett tillfälle som icke så
hastigt torde återkomma. Inför sjelfva konungathronen tiggden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
