Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag glömmer för att endast få vara stolt öfver deras
välmening. Min hustru tackar för presenten, så mycket
mer som hon fått en sådan flyktig Prins till man, nemligen
i det afseendet att han så sällan är hemma, då hon får
trösta sig med porträttet som också duger snart nog lika
med Originalet.
Jag har verkeligen allt sedan Maj månad, med få
undantag, förspillt min mesta tid på resor. Till en betydlig del ha
väl dessa i sommar skett i privata angelägenheter; men
de höra äfven till Embetet. En Biskop som vill någorlunda
försvarligt göra sin tjenst måste betrakta sig som Kyrkans
resefiskal, och, näst renlärigheten, är ingen egenskap sä
nödvändig för honom som rörligheten. Synnerligast gäller
detta i Stift som blifvit negligerade, och der dödköttet växt
öfver hvad som dock borde vara en lefvande organism. Det
är sant, hvarken när- eller frånvarande kan jag uträtta
något väsendtligt, ty prestständets förfall är djupare än att
någon enskilt man kan upprätta det; tidens temperatur är ej
gynnande för himmelskornet och det antagna Systemet är,
och blir med hvarje dag mera en ruin der ingen är
logerad — utom Spöken. Men detta oaktadt vill och kan jag
ej följa det råd, som så många gifvit mig, att låta allt gå
som det kan och vill, och betrakta mitt Embete som en
pension. En gång kommer nogsamt den tid då jag, som de
andra, måste anse mig som Svenska Kyrkans Brigad- eller
DivisionsGeneral, som Statens rotehjon; men om jag da i
yngre år ingenting uträttat eller rättare sökt att uträtta,
sä vet jag i sanning icke, med livad panna jag skulle
emottaga mitt InvalidTractamente eller hvar jag skall gömma
mig för det allmänna föraktet. När jag nemndes till Biskop,
hette det af vän och ovän att jag ej dugde dertill. Detta
är också i sig sjelf riktigt och välgrundadt; men att jag
likväl ej är synnerligen mera oduglig än mina Herrar Em-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
