Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dm D ö d c.
Du älskade, när jag är död en gång
och likafullt mitt minne och min sång
än några stunder lefva quar i Norden,
då hör du kanske ofta nog de orden:
»I skaldens bröst sin nyckel Dikten har,
du kände honom, säg oss hur han var;
ty många rykten genom landet vandra,
förvirrande, motsägande hvarandra.»
Då tänker du: »jag kände honom väl,
jag läste länge i hans öppna själ,
en rörlig själ som gjorde sjelf sin plåga
och slutligt nedbrann i sin egen låga.
Ombytlig, lättrörd, barnslig, misstänksam
han svärmade igenom lifvet fram.
Hans ungdom såg jag ej, men mannens hjerta
förtärdes lika utaf fröjd och smärta:
1111 glad som Gudar i Olympens sal,
nu dyster, mörk som de fördömdas qval,
en evig yngling med en evig trånad,
en from, en öppen, och likväl en grånad.
Från mången irring som han medgaf fritt
hans hjerta hamnade till slut vid mitt.
Jag fick hans kärlek, kunde den ej mista,
den var hans varmaste, den var hans sista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
