Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den gamle Tilly med sina blodgiriga skaror lärde här
för första gången att fly. Dagens öde afgjordes genom
den nya krigskonst Gustaf Adolf sjelf både uppfunnit och
utbildat, genom hans krigares orubbliga mod, men i
synnerhet genom de hastiga och blixtrande ingifvelserna på
slagfältet, som utmärka alla stora krigiska snillen. De
härar, som här kämpade, voro på ömse sidor ringa mot de
massor, man nu för tiden vanligen uppställer; men hade
också millioner här stått emot hvarandra, så hade följden
väl kunnat blifva blodigare, men icke större, icke
inflytelserikare än nu. Det var det minsta, att kärnan af den
kejserliga hären var förstörd; men det vigtiga var, att tanken
om dess oöfvervinnerlighet var för alltid bruten, att
möjligheten af motstånd var gifven, och att det slocknade
hoppet åter upplifvades i alla bättre sinnen. Följderna af
denna dag gå i många riktningar genom verldshistorien,
ända ner till våra tider; och de, som lågo närmast,
försummades ingalunda af segraren, som flög från framgång
till framgång och Öfverallt helsades som en befriare. Snart
darrade den mäktige Kejsaren sjelf i sin hufvudstad,
midt-ibland sina slagna härförare och sina förbleknade munkar;
och det återstod honom intet annat än att vända sig till
den afskedade och djupt förolämpade Wallenstein. Denne
var sin tids störste fältherre, i fall Gustaf Adolf ej varit.
Du skulle ha kallat honom en stor Man, om han tillika
varit en ädel och öppen. Men det var en mörk ande,
dyster, sluten inom sig sjelf, outgrundelig äfven för sina
närmaste: vidskeplig derjemte, men med den vantro, som är
egen för djupare sinnen; ty han trodde sig kunna läsa sitt
öde på himlahvalfvet, och föreställde sig, att hans lycka
var bunden vid de vandrande stjernorna. Hans stora namn
gick nu som en värfningstrumma genom verlden; det
tomma lägret fyllde sig hastigt omkring honom, och en här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
