Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertadt, elt oskyldigt folk, som är döpt i himmelens dagg,
och i stum andakt prisar Herran utan tunga. Förakten icke
deras tysta predikan, när I sen dem stå såsom fridens
sinnebilder rundtomkring Ert Tempel. Ty Ert Tempel sjelf, det
är ju också ett Fridens hus; jag lyser härmedelst Guds frid
derutöfver! Måtte jag äfven kunna lysa Guds frid öfver alla
deras hjertan som i århundraden skola söka tröst och
hug-svalelse härinne! Huru många slägten, ofödda ännu, skola
knäböja inför detta altare, huru många sinnen skola här
lyfta sig i böner till Gud, huru många bröst skola här
glädas af eviga lifsens ord! Den Högstes beskydd, den
Högstes välsignelse vare öfver Eder och dem alla, han låte
både Eder och dem, nu och framdeles förnimma att Herren
är i sitt helga Tempel!
Men är Herren i sitt helga Tempel, så hållen det äfven
heligt. Nalkens det aldrig utan vördnad, stigen aldrig
annorlunda än med andäktiga hjertan inom de vigda
portarna, afkläden Er på tröskeln den gamla menniskan, och
stån, härinne åtminstone, utan fläck för Gudi. Betrakten
detta hus som Er själs fädernesland, som det egentliga
hemmet för Ert bättre väsende! Akten på ordet som
förkunnas från denna predikstol, ty det är lefvande Guds
ord, det är lifvets vishet, det är dödens tröst! Bedjen Gud
i Templet, ty han är när dem som honom åkalla. Tacken
Gud i Templet, ty dertill är det uppbygdt. I lefven af hans
välgerningar, hans nåd upprätthåller Er, hans ögon vaka
öfver Eder alla; hvad kunnen I bjuda honom tillbaka annat,
än ett rördt, ett ödmjukt, ett tacksamt hjerta? Lofven Gud
i Templet; ty väl förtälja himlarna hans ära, och fästet
förkunnar hans händers verk; men han försmår dock icke
sitt lof från menskliga läppar. Hans under omgifva Er
Öfverallt, ifrån solen och ner till solgrandet; men det högsta
undret är inom Er, i Er själ som anar hans väsende, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
