Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Wexiö Gymnasium.
(1834.)
För tvenne år sedan nekade mig en svår sjukdom att
vara närvarande vid de vanliga årspröfningarne, oeh tala
till ungdomen vid dess hemförlofning; och förliden sommar
nödgades jag tillbringa utrikes vid en helsobrunn. Efter
återkomsten har en ojemn helsa och ett ännu ojemnare
lynne hindrat mig att, så som jag velat och bordt, följa
undervisningens gång. Det finnes för oss alla en tidepunkt
då menniskan är i löffällningen, oeh stormen förströr
bladen hit och dit, till dess han slutligen sopar dem tillsammans
— på grafven. Denna tidepunkt kommer mycket olika,
efter olika kroppsbyggnad, olika själsnötning, olika
förhållanden i allmänhet; men den kommer säkert oeh
oundvikligen för oss alla. Ser man sig då tillbaka och
besinnar huru litet man uträttat af allt hvad man föresatt sig
och hoppats i sin styrkas dagar, tycker man sig nalkas
vandringens slut med tomma händer: då är det i sanning
en bitter, en förödmjukande känsla hvarmed man frågar
sig sjelf: hvarföre har jag lefvat? Lycklig prisar jag den,
hvars sinne ieke förbleknar med hans hår, oeh hvars hjerta
behåller sin spänstighet, ehuru hans senor vackla. Alla
äro ieke så lyckliga, äro det åtminstone icke i alla
stunderna af sin försvinnande kraft. Jag upprepar det ännu
en gång, jag har icke under årets lopp såsom jag velat
oeh bordt, kunnat följa undervisningens gång; men likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
