Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal från Altaret vid p res tv ig ning.
Anden gör lefvande, heter det hos Paulus. Mine Bröder!
för att invigas i det heliga Prediko-Embetet ären I komne hit
från förödelsens bygder, dem Döds-Engeln med de
svartnande anletsdragen nyligen förhärjat. Edra städer ligga som
redlösa skepp på stränderna, och rundtomkring dem höja
sig tallösa grafvar, dem ännu ingen grönska hunnit att
skyla, liksom friska sår som ännu ej hunnit att ärra sig.
På de grafvarna, midt ibland dödens oeh förgängelsens
rysligaste minnesmärken, skolen I stå oeh predika att
Anden gör lefvande.
Anden gör lefvande: men hvilken Ande, hvarifrån
kommer han, huru verkar han? Jag skall snart lägga händerna
på Er med bön. Det är en gammal plägsed, bibehållen
från kyrkans äldsta tider, en symbolisk handling, som ej
saknar sin betydelse. Men icke kunnen I på allvar tro
att Anden går genom fingerspetsarna; utan han går
ige-genom Verlden, han är Verldens lif, egentligen gör han
ieke lefvande, utan han är lifvet; hvad som är utan ande
det är dödt, är massa oeh förstelning. Sen Eder omkring:
I finnen honom Öfverallt i den lefvande naturen, ifrån
blommorna der han ännu ligger slumrande och drömmer
sin rosenfärgade dröm om våren, ända upp till stjernorna,
de gyllene vandringsmännen i det blå, dem han regerar
så att de ieke stöta de strålande pannorna mot hvaran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
