- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 7. 1831-1835 /
173

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfvernaturliga kan menniskosinnet dock icke falta. Men
det gifves intet land, intet tidehvarf, der han ej visat sig,
och verldshistorien är full af hans verk. Alla jordens
herr-lige och ädle hafva känt honom, hafva varit förde af
honom i sina bästa stunder. Han tänker med den Vise och
diktar med Skalden: han uppoffrar sig med den dygdige,
och med den fromme ser han himmelen öppen. Fatta vi
honom uteslutande från denna sistnämda sida, så
framträder han väl i all slags Gudadyrkan, men renast och
betydningsfullast i Christendomen. Der är han
nådever-karen, emedan hans gåfvor, liksom allt himmelskt, kommer
af nåd, icke af förtjenst. Der är han Hugsvalaren, ty han
styrker de svage och tröstar de bedröfvade. Der utgår
han både af Fadren och Sonen, en djupsinnig bild som
betecknar att han är begges gemensamma tanke, att han
sammanbinder det Gudomliga med det högsta menskliga,
der är han, hvad vi såsom en särskilt personlighet, kalla
för den Helige Ande. Detta är, i alla dess mångfalldiga
verkningar, den Ande, som ehuru på olika sätt, gör lefvande,
och den Apostelen derföre sätter emot bokstafven som
dödar. Från urminnes tider hafva de fåviska sagt: Vi vilja
mana fram den Anden, och binda honom i vår kyrka, vi
vilja mura in honom i vår lärobyggnad. Men bäst de
mura, se då flyger han ifrån dem, och tar sin plats i ett öppet,
ett rent hjerta, och den konstiga lärobyggnaden ligger
der som en andelös lekamen. Den Anden besvärjer ingen,
utan han kommer sjelfmant. Den Anden känner ingen,
utan den der honom får. Måtten I undfå honom i stilla,
i ödmjuka, i oförderfvade hjertan. Måtte han bo och
trif-vas der, och uppenbara sig i lära och lefvernel Och måtte
han också ofta sitta på Edra läppar och fara ut derifrån
som en vårfläkt och göra lefvande i Församlingen. Amen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/7/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free