Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Gudomen, låt dem skryta att de uppgått rågången
mellan Gud oeh Natur! Ack, om det finnes en sådan rågång,
så är det sannerligen icke de som uppgått den, det är en
väldigare hand än deras som uppsatt gränsestenarna.
Hvarje sinne som fått en gnista af Gudomen vet och känner
inom sig att deras landtmäteri är falskt, och att Guds Ande
ännu icke är utdöd bland sitt folk. — Väl kommer den
Anden icke numera, såsom förr, med eldstungor; men han
röjer sig ännu alltjemt såsom en flamma, hvilken lyser,
värmer och renar hjertat. Han talar icke nu mer med
annor tungomål, och vi må gerna låta de Skriftlärde tvista
hvad som egenteligen menas härmed, om ett främmande
språk, eller endast något främmande, ovanligt och
högtidligt i uttryckssättet; men han lär att tala i ett språk
som alla förstå, som griper alla, i hjertats oeh
öfvertygel-sens språk. Hör du det språket, så tillslut icke ditt öra
derföre, låt dig uppbyggas, låt dig röras, låt dig öfvertygas
deraf, ty det kommer från den Anden som väcker och
saliggör. — Väl väcker han icke heller nu som fordomdags, lian
drager icke nu som dä tusentals bekännare pä en gång till
församlingen, ty detta behöfves icke 1111 mera: christna
kyrkan har länge stått på sin fasta grund och i vår
verlds-del finnes ingen som icke, åtminstone med läpparna,
bekänner Christendomen. Men han sammanhåller ännu
Församlingen inom sig sjelf, och i allmänhet Församlingarna
inom sig sjelfva. — Väl är det icke nu, som förr, ett hjerta
och en själ i hela hopen, tvertom är christenheten delad
mellan flere olika bekännelser, och inom hvarje särskilt
bekännelse finnas äfven många olika tänkesätt; men i det
väsendtliga stämma dock alla öfverens, det är ännu som
i alla tider ett osynligt band som förenar alla bättre och
ädlare menniskor, om icke till en gemensam andakt, likväl
till ett gemensamt mål; och detta är, hvad det alltid varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
