Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflet en hädelse. Det är otvifvelaktigt, att ett christeligt
sinne kan förenas med skiljaktiga åsigter af vetenskapen: ty
Dufvan sväfvar, eller kan åtminstone sväfva öfver alla
vetandets höjder. Men det kan ej heller nekas, att
menni-skohjertat varit rikast, under de tidehvarf då tron herrskat.
Det är nödvändigt för folkets lärare att känna och
kunna redovisa för de vetenskapliga grunderna till sin tro.
Denna fordran är oeftergiflig; men den uppfyller ännu på
långt när icke lärarens kall. Ty hvad är christendomen
sådan den framställes i sina urkunder? Ingalunda ett
dogmatiskt system, den lemnar endast ämnen dertill. Den
är i sitt innersta väsende mera lefverne än lära, den går
mera ut på handling än på begrepp, den fromma känslan är dess
lifspunkt, den vänder sig mera t;ll hjertat än förståndet.
Vetandet är nyttigt, är nödvändigt: men egentligen står det
till christendomen i samma förhållande som anatomien till
den lefvande menniskokroppen, det är en dödskalle stjelpt
öfver en lilja. Derföre bör läraren väl vara skriftlärd, men
han måste äfven vara mera. Undervisningen är mycket,
men den är icke allt, icke ens det förnämsta. Det
förnämsta är en fromhet, som är kärnan af Evangelium, en
välvilja, som inger förtroende, och ett nit, som är visligt och icke
heller försmår menskliga medel. Läraren skall vara den
första mannen inom sin församling, hans plats är icke
predikstolen och altaret allena; utan äfven det husliga
lifvet. Han skall uppsöka bekymret för att trösta,
förvillelsen för att varna. Han skall kunna råda äfven i
jordiska bestyr och förhållanden, han skall icke anse
mensklig ordning, mensklig trefnad såsom främmande för sitt
embete. Han skall med ett ord gå som en vandrande
husgud ibland sitt folk, och vara dess vägvisare icke blott
till himlen utan äfven på jorden. Sådan kände denna
församlings invånare den åldrige läraren, som här hvilar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
