Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla undergifvenhet, som egnade hans kall, och
småningom ärrade de djupa såren. Som de fleste lifliga naturer
hade han sinne för konsten, ty något slags sång eller
strängaspel hvilar gerna i hvarje bröst, som fått en gnista af
gudomligheten. Sålunda älskade han tonkonsten, hvars
vetenskapliga grunder han kände,’ och öfvade den sjelf
under flere former. I öfrigt bekände han sig till ett
tänkesätt, som i våra dagar börjar blifva allt mer och mer
urmodigt. Han ansåg icke för ett nöje, ännu mindre för en
skyldighet, att från den plats han innehade, klandra en
hvar, som mensklig ordning hade ställt på en högre. Det
slags egenkärlek, som icke tål någon öfver sig, var honom
främmande. Tvertom omfattade han med aktning och
tillgifvenhet dem, som stodo på de ledande punkterna i kyrkan
eller staten; och om han såg deras misstag eller brister,
så fann han åtminstone ej en glädje i att förstora och
utsprida dem. Vår tid tänker annorlunda. All slags
öfver-lägsenhet, den må vara tillfällig eller medfödd, den må
bero på ett embete eller ett namn, är förhatlig, allt skall
jemnas, och den ene får ej vara bättre eller mera ansedd
än den andra; och är han det ändå, så måste han straffas
derför, och stå till rätta inför en domstol, som hvarken är
ojäfvig eller behörig. Den man, som hvilar här, trodde
icke på en sådan slags jemlikhet. Han ansåg den
oförenlig med den ordning, som Gud uppenbarade i naturen,
der gåfvorna äro så olika. Han ansåg den äfven oförenlig
med den ordning, som allt slags samhälle, andeligt eller
verldsligt, ovilkorligen fordrar, så framt det ej skall störta
tillsammans i oreda och förstörelse. Han kröp ej för de
högre, men han aktade dem, äfven för deras plats, och
derföre förtryckte han ej heller de lägre, utan han förelyste
och vägledde dem. Öfverlägsna själsgåfvor afundades han
icke, ty han räknade slägt med dem; och derföre var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
