Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket annan i en sådan Dikt. Jag fruktar att
Handlingen icke sammanhålles af någon fast Idé, hon raglar
alltjemt i alla fyra väderstrecken, efter de fyra af
delningarna, utan att någorstädes komma till något fast resultat.
Hvarken en ny Religion eller en ny Stat bygges egenteligen
af Asarne. I afseende på karaktärerna är Stycket, fruktar
jag, ännu svagare. Det ges en poetisk blick som lätt och
säkert uppfattar det yttre af tingen, men är blind för deras
betydelse, deras själ, det Sköna är för den blott sken.
Riktas den på menskliga Naturen så tränger den sällan genom
Epidermis: den oändliga verld som ligger derinunder,
de mångskiftande känslorna, den tusenfaldt vexlande Anden,
bli för den ett obekant land, eller åtminstone ett dimmigt
där inga bestämda gestalter framträda utan allt flyter
tillsammans i en dunkel allmännelighet. Jag har alltid
tyckt att detta är Lings största poetiska fel. I hans Dikter
som i alla andras är den ena vacker, den andra ful: men
huru rikt, huru klart, huru träffande är icke hvarje drag,
hvarje skiftning häraf uttryckt och förenadt till en lefvande
bild. Deremot är också den ene god, den andre ond, en
öppen, en annan falsk o.s. v. men huru obestämdt och fattigt
[är icke] allt i detta afseende, ingen Individualitet
framträder klar ur den suddiga Nebulism som hvilar, likt ett grått
täcke öfver det hela! Detta är väl känbarast i hans
Dramer, men verkar äfven, åtminstone på mig, obehagligt
i hans berättande Dikter. Och hvad slutligen den Nordiska
kraften angår så är jag icke just någon så stor beundrare
deraf som du kanske föreställer dig. Historiskt gifves
det visserligen en Nordisk kraft, men i poetisk betydelse,
tänker jag, blott en mensklig. Hvad man nu merendels
kallar så påminner mig altid om hvad Quince säger i
Mid-summernighfs-dream om Lejonets röle: »You may do it
extempore, for it is nothing but roaring.» Ett blott rytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
