Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, en hypokondri, som fordom varit mig okänd, men som
egenteligen är ett arf i min möderneslägt, och utvicklar
sig mer och mer med åren. Jag är, oss emellan sagdt, rätt
utledsen vid lifvets hvardagslag, och längtar till helgen,
hvartill jag troligtvis ej kan ha så långt. Värre är det för
Disa, i* hvars lif solen är slocknad. Jag är derför glad att
hon, efter min bortgång, har en egen, temligt sjelf ständig
förmögenhet. Din syster och hon skola hushålla
tillsammans.
Vermland, min barndoms, min ungdoms glada hem,
får jag väl aldrig se mera här i lifvet. Helsa de kära
bergen, de friska strömmarna, den klara himlen från mig.
Jag ser dem aldrig mera. Och helsa äfven dem deruppe
som fordom känt och kunna minnas mig från bättre
dagar. Det är sant, jag hade två gånger kunnat komma dit
som Biskop; men det var många omständigheter som
hindrade mig derifrån, och som jag nu ej vill upprepa. Här hatar
jag landet och föraktar folket, ett sniket, trolöst, ärelöst
slägte, som är för snålt att vara gladt, och för fattigt att
kunna vara ärligt. Småland är Nordens fattighus, med alla
de lyten som vanligtvis åtfölja ett ytterligt armod:
snikenhet, afundsjuka, förtal, en småsinthet hvarom du ej kan
göra dig begrepp, en falskhet som är sitt eget ändamål.
Men också har jag dragit mig så mycket undan som min
belägenhet och ställning möjligtvis kunnat medgifva; och
i det hela kan landet vara godt nog — att dö uti.
Farväl, redlige Broder. Helsa hjertligast till Beate
och dina Barn; och tänk någon gång på din
Vän och Svåger
Es. Tegnér.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
