Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ville ädelt, kunde livad han ville,
den blinde Siaren T i r e s i a s-L e o p o 1 d!
Jag sjöng hans drapa, Minnets döttrar sjunga
en dag, och bättre, hvad han Sverge var,
ty der bor oväld uppå framtids tunga,
oeh all förtjenst till slut sin krona har.
Han stod emellan tvenne sångartider,
den enas varning oeh den andras stöd,
men tid oeh sansning kämpade hans strider,
tills solen bröt utur sitt moln omsider
oeh sjönk förstorad ner i gull oeh purpurglöd.
De gamla gyllne lyrorna ha tystnat
och deras klang är klandrad eller glömd.
Till många toner ha vi sedan lyssnat,
och strängt är Gustafs sångarskola dömd.
Naturen vexlar, äfven snillet träder
i vexladt skiek för skilda tider fram,
i Grekisk enkelhet, i galakläder,
med lejonman, med skiftrik turturfjäder
men ett dess väsen är: väl den*som det förnam!
Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol deri, oeh, hur du klagar,
hvar stodo vi om de ej varit till?
All bildning står på ofri grund till slutet,
blott Barbariet var en gång fosterländskt;
men vett blef plantadt, jernhårdt språk blef brutet,
oeh sången stämd oeh lifvet menskligt njutet,
oeh hvad Gustaviskt var blef derför äfven Svenskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
