Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lugn stod du i den drabbningen och rådig,
klar, säker, modig — om ej öfverdådig,
med kropp och sinne utaf härdadt stål,
och livar det rätta var, der var ditt mål
Ej diktens skimmer bländade ditt öga,
det ädla kände du, det sköna föga:
det var för bräckligt för en senfull själ,
och lycklig den, som aldrig blef dess träl.
Dock var ditt väsen mild t och brödrakärligt
emot en livar, som slöt sig till dig ärligt,
och trodde på dig trofast, kanske blindt:
då kom du gerna, kom du opåmint
och såg i botten på livar sak, och sedan
kom du med hjelpen, eller dock med redan.
Ack! mången gång med lefvernets bestyr,
dem drömmarslägten glömmer eller skyr,
jag gick till dig: du ordnade och ledde,
och smålog mildt hvar gång du trasslet redde.
Och mången varning fick jag ock dertill
om oron, som ej känner hvad hon vill,
och om den viljan, som beherrskar tingen,
och bygger ödet och beror af ingen.
Det var förgäfves: Verklighet och Dikt
ej väga jemnt, fast begge ha sin vigt.
Det är och blir en annan makt, som styrer
förståndets män och fantasiens martyrer.
Farväl, o Broder, trogne ungdomsvän!
Ej många af dem stå mig nu igen,
de gått förut: o den, som finge följa
och dricka lifvets läkdom, glömskans bölja!
Fast intet rykte förde kring ditt namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
