- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
136

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Verldsförbättringen har hittills ej rätt velat lyckas; och
svårligen lyckas någon sådan som ej utgår från en inre
förbättring, från menniskans religiösa och moraliska natur.
Ansa trädet hur du vill, böj det i hvad form du vill, till krona
eller till medborgarkransar: ympa det hur du vill — med
fremmande frukter: vattna det hur du vill — äfven med
blod; äro rötterna sjuka, så vissnar det ändå och dör, och
möda och blod äro spilda. Eller hvarför ha vi annars sett
det ena frihetsträdet efter det andra dö ut, om icke just för
en sådan rotskada? Gudsfruktan och Seder äro Statens
grundvalar, och hvar de ej ligga säkert, der vacklar
byggnaden, hur man ock må ombygga och mästra den. Den
nuvarande Kristenheten står i detta afseende kanske lägre
än många af dess föregångare. Bildningen är i mycket både
högre och mera utbredd än någonsin; i vettenskap, i konst,
i slöjd har man hunnit undrens gräns, åskan ledes i gångstol
som ett barn, ångan spännes för fordonet som en lastdragare,
och flyttar ofantliga tyngder öfver haf och land. Menniskan
har mera än någonsin kufvat Naturen: sitt eget hjerta har
hon icke kufvat. Ett otygladt begär att vinna och att njuta,
utmärker vår tid framför många andra. Hvar och en
betraktar sig, mer än förr, som medelpunkten i
verldsbygg-naden, och den slags afgudadyrkan som har sig sjelf till Gud,
griper med hvarje dag mer och mer omkring sig. I en sådan
egoistisk luft måste alla det högi^e lifvets blommor förvissna.
Tron, så framt den ej svärmar, blir en saga, kärleken, om
icke till sig sjelf, blir en dröm, och uppoffringen en
galenskap. Och så sitter menniskan ensam och öfvergifven i det
aflöfvade, i det förtorrkade lifvet. Viljen I veta följderna
häraf, så lyssnen endast till dagens röster. Hvad hören I?
Ett sorl af obelåtenhet och missnöje från Norr till Söder,
en djup suck, hela samhällslifvet igenom. Sannerligen, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free