Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K yr ko invig ning i N ottebäck.
Christelige åhörare! Det är en sådan Församling, och
den allena, som med rätta kan sägas vara ett Guds Tempel.
Den andra, den yttre, den synliga Församlingen hon är
blott skuggan af den förra, dess fallna, dess ofullkomliga,
dess fördunklade bild; men det måste vara dess bestämmelse,
att småningom närma sig sin föresyn, och genom allt högre
och renare utbildning nalkas sitt slutliga, sitt yttersta syfte.
Men på hvilken punkt af utvickling den synliga
Församlingen ock må befinna sig, så behöfver hon dock alltid en
samlingsplats, der dess ledamöter komma tillhopa för en
gemensam andakt. Det är väl otvifvelaktigt att Gud bor
Öfverallt, och det vore en fåfäng och dåraktig föreställning
att tänka sig honom instängd inom en gifven plats, eller
bunden vid en viss ort. Men äfven så otvifvelaktigt är det
att menniskans inskränkta natur, för att bättre fatta hans
närvarelse, för att med mera samlade sinnen kunna tillbedja
och lofsjunga honom, behöfver ett särskilt och bestämdt
ställe, ett Tempel som är annat än himlahvalfvet, ett altar
som är annat än jorden. Och derföre så långt som Häfderna
gå tillbaka, Öfverallt der ett samhälle funnits, der Gud varit
mer eller mindre fullständigt känd, mer eller mindre dunkelt
anad, Öfverallt finna vi Tempel och Altaren åt Gud — eller
Gudarna. Sålunda äro Hedningarnas Tempel, ännu i sitt
grus, ett föremål för åskådarens beundran; och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
