Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör styra sin verld? Kan Menniskan bedja utan att förringa
den Allvetande, som ju på förhand känner hennes nöd, eller
förolämpa den Allgode, som ju alltid och sjelfmant gifver
hvad oss helsosamt är? Och huru kan jag hoppas att den
Allrahögste skall urskilja min ringhet ibland oändligheten
af sina verldar, eller hur vågar jag utan oförsynthet att tala
till Konungars Konung, jag som blott är stoft och aska?
Jag som är ett hittebarn på jorden, och vet icke hvarifrån
jag kommer eller hvart jag går? En vattenbläddra för
ögonblicket på den ständigt rinnande, ständigt försvinnande
Tidens ström?
Och likväl, om detta är sålunda, då är jag ju beröfvad
den högsta tröst och den bästa förhoppning i
mennisko-lifvet. Då är jag utkastad som en boll i den gränslösa rymden,
utan styre och mål, ett lekverk för slumpen och
omständigheterna. Då talar jag blott med min egen skugga, mitt
fromma, bedragna hjertas tillförsigt den är blott en dröm,
jorden som jag står på är blott en graf, och himmelen
upp-öfver mig endast en blå dunst. Då har jag ingen Gud som jag
kan tala med, ingen Fader i höjden som känner sitt barn
och behjertar dess nöd, ingen räddare som kan emottaga
min tacksamhet, ingen som förbarmar sig öfver mig, då jag
suckar i lifvet eller ängslas i döden. —
Men det är icke, det kan icke vara sålunda. Det strider
icke blott mot det uppenbarade Ordet, som Öfverallt visar
oss bilden af en kärleksrik Fader, hvilken styrer verlden
som sitt hus, och förnimmer den klagandes bön och räknar
den lidandes tårar; utan det strider äfven, och likså mycket,
mot hela den yttre verldens synbara inrättning, och mot den
inre, outplånliga känslan i vårt eget bröst. Öfver allt utom
oss se vi, icke blott en skapande och ordnande, utan äfven
en upprätthållande hand, det är ett öga i molnen som vakar
I öfver sina skapade verk, och icke lemnar dem handlöst till
— 257 —
17—221122. Tegnér, Sami. skrifter. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
