Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja företaga dig något lågt eller brottsligt? Du känner
att den Helige är dig när, tanken på hans helighet griper dig,
uppfyller dig, du känner med ånger dina synder, du afskyr
dina förra förseelser, du svär i ditt hjerta att undvika dem för
framtiden. Och sålunda blir Bönen Ångrens och Bättringens
Moder, då hon lyfter dig på sina dufvovingar opp till
helighetens, till sanningens, till ljusets eviga källa.–––-
II) Du skall vidare bedja med ett oegennyttigt och
kärleksfullt hjerta; ty det finnes äfven ett annat missbruk af
Bönen, då man beder om livad som ej kan vinnas utan på
andras bekostnad, och med deras skada; liksom om Gud vore
vår egen enskilte Gud, och icke tillika våra Bröders, de må
vara vänner eller fiender, icke tillika hela menniskoslägtets,
hela verldens, alla tiders och åldrars gemensamma Gud.
Ack! när jag i bönen träder fram för honom, dä står jag ju
tillika inför hela mensklighetens fader; jag står der icke
allena, utan i sällskap med tusende, sinom tusende, jag bör
ej önska eller hoppas att tränga mig framför alla andra hans
skapade verk, lika berättigade som jag till hans kärlek,
hans vård, hans barmhertighet. Jag är ju intet mera än en
länk i varelsernas oändliga kedja, och icke en gång den första
länken: Ett stoft är jag i det stora Hela, ett ringa, ett enstaka
Intet, ett enda förklingande ljud i den oändliga lofsången,
som uppstämmes omkring den Högstes thron. Huru vill
jag öfverrösta alla, huru vill jag kasta in ett missljud i den
allmänna öfverensstäinmelsen? När jag lofvar Herran, si,
då lofva honom äfven den grönskande jorden, och delägande
solarna, och Månen och stjernorna, och all himmelens här,
och tusende verldar, och den oändliga myckenheten som
lefver och rör sig i de tusen verldarna — livad är jag emot
dem alla? När jag med mitt förnuft tänker mig hans
Alle-städesnärvarelse, dä förnimmes den kanske med en, väl
dunkel, men desto lifligare känsla, af djuret. När jag fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
