Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge rum för yngre. Så snart jag kom blef jag omringad af
hela svärmen under utrop att »Primus skall vara med».
Jag invände förgäfves att jag hört detta omtalas som ett
beslut af hela Cons. ingalunda af Rektor ensam, och att
jag icke var van att deltaga i dylika upptåg. Jag blef
öfver-röstad, beväpnades som de andra med en gren, och måste
följa med. Derefter gick tåget till Rektors hus, der först
ett skallande: Pereat Rector, vivat Lundagård uppstämdes;
hvarpå alla stammar och grenar nerkastades framför sjelfva
ingången, hvarigenom dörren snart tillbommades. Derifrån
gingo vi vidare grassatim uppför gatan, ropade Vivat för
flere professorer. För Hylander ropades icke Vivat, utan
messades. På återvägen fick Rector ännu ett Pereat:
oeh icke utan möda, och endast genom den föreställningen
att Fruntimmerna bodde åt gatan, lyckades det mig och
Mgr Wallenberg (sedermera Biskop i Linköping) att rädda
Rectors fönster. W. vistades då i Lund i en slags exilation
från Upsala, der han var komprometterad i den bekanta
Musikprocessen.
Dagen derpå kallades jag till enskilt förhör inför Rector.
Jag nekade icke min felaktighet, utan berättade sannfärdigt
hela förloppet. Han sade mig (hvad jag visste förut) att
kappandet var ett allmänt beslut af Consist. icke för att
förstöra, utan för att försköna Lundagård och förebrådde
mig med skäl oeh i starka ordalag min obetänksamhet.
Ni är, sade han, redan Embetsman vid Akademien, är
utnämd till primus vid förestående promotion, och kunde
vänta Er mycken framgång vid Läroverket. Allt det der
vore nu förbi, Akad. Constitutionerna stadga tydligen att
Ni måste relegari eum infamia. Det gör mig ondt om Er
förspillda lycka, tilläde han. Dock kunde allt kanske
ännu hjelpas oeh nertystas om jag endast ville säga honom
deras namn som deltagit i upploppet. Detta uppbragte mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
