Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Upsala DomK apitel.
Den oförmodade förlust som Upsala Konsistorium och
Stift nyligen gjort, är ingalunda någon enskilt förlust, utan
en allmän. Den delas af hela landet, bland hvars
utiriärk-taste Män, af hela Svenska Kyrkan hvars Öfverhufvud den
afgångne ErkeBiskopen var, icke blott genom Konungens,
utan genom snillets och Naturgåfvornas sällsyntare
fullmakt. Hans heliga sånger genljuda ännu alltjemt i våra
Tempel och i folkets hjertan. De förklinga ej heller, så
länge ännu en Svensk Kyrka hvälfver sig öfver andäktiga
hjertan, så länge jordens sorg, med dess glädje och
förhoppningar, ännu söka himlen, och uttala sig i Svenskt
tungomål. Genom hans frånfälle har en länk, och den bästa,
fallit bort ur det Sångareförbund som omslöt Svenska Kyrkan.
— Men han var icke blott en Sångarharpa, hvars toner på
en gång voro de djupaste, innerligaste, ljufvaste och renaste
som vårt Tidehvarf hört från Zions höjder. Han var
derjemte en stormklocka i vältaligheten, till hvars
sammankallande ljud Församlingen lyssnade, icke blott med helsosam
bäfvan, utan äfven med förhoppning, rörelse och
förtjusning. Ty den rätta vältaligheten, helst den andeliga,
förutsätter alltid till någon del sångens gudagåfva. Forntidens
Profeter voro ett poetiskt slägte, och all predikan blir, i den
mån hon är snillrik och hjertlig, alltid en upplöst Psalm.
Religionens och Poesiens himmelriken gränsa nära till
hvarandra, och samma vårvärma andas öfver dem begge. Den
Eviges lof talas mindre än det sjunges, och Talaren, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
