Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett Barndop.
(1839.)
Christeliga Åhörare! Vi äro i dag församlade för att
begå en helig handling. Vi skola öfverlemna ett nyfödt barn
åt den christna församlingen, upptaga det i dess
gemenskap, förklara det för en ledamot af Helgamanna samfund
på jorden. Det är icke nödvändigt att vi härvid tänka
oss något mystiskt, hemlighetsfullt och underbart, ehuru
allt det högsta och bästa i lifvet är och förblifver
underbart. Men det är i allt fall vigtigt och betydelsefullt när
det nykomna menniskobarnet på lifvets tröskel emottages
af den christna församlingen och inviges till dess
rättigheter, förklaras för delaktigt af dess välgerningar, och
hyllas som arfvinge af dess förhoppningar i lifvet och i I
döden. Ty christna kyrkan hon är dock den högre, den
förädlade mensklighetens plantskola, hon är tröstarinnan
på jorden och vägviserskan till himlen. Det menniskobarn
som är födt derutanför och aldrig upptages deri, vi vilja
ej påstå att det är förtappadt för tid och evighet; ty Guds
barmhertighet är oändlig, och hvad menniskan ej frivilligt
brutit, det kan hans rättvisa icke bestraffa. Men onekligt
är likväl att, utom den christna kyrkan, menniskan mer
eller mindre är ett hittebarn i tiden, som icke vet
hvarifrån det kommer eller hvart det går, ej har någon säker
ledning i lifvet eller något säkert hopp i döden. Låtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
