Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som du visade mig när vi sist träffades. Men jag liar legat
i hide hela vintern som en björn, ehuru min sömn ingalunda
varit lugn. Jag har afsagt mig, icke blott allt umgänge
utan äfven all brefvexling, med undantag af den
oundvikliga i affärer. Jag har gått i kloster i mitt eget hus. Det är
min Vallombrosa. Till den rätta Vallombrosa, skuggdalen
der lugnet och glömskan bo, måtte jag väl ej heller ha så
långt. Det är christeligt och kärleksfullt af dig att förut
någon gång besöka mig med ett tröstefullt ord.-
Jag tackar dig hjertligen för de öfversända
MinnesTalen. Det öfver Rosen har i synnerhet fägnat mig emedan
jag kände honom närmare. Huru mildt och öfverseende
dömmer du icke, med all din skärpa, den felande men
älskvärde Brodern, utan att likväl Sanningen förlorar sin rätt!
Tala en gång när jag är död öfver mig med samma milda
sinne. Jag kan behöfva det. Dock nej — tala icke; ty då
blefve jag icke glömd, och det är ändå det bästa som kan
hända mig. Jag har ingen gengäfva att skicka dig. Dock
jo — ett Poem som Svenska Akademien beställt till sin
Jubelfest, och som bifogas. Jag har frän början varit mot
hela tillställningen, likasom Wallin; men vår gode
Sekreterare är litet hofman och vill gerna arrangera
galaspektakel. Det skall ges i öfvermorgon, d. 5 April, dä Akademien
firar sitt gullbröllop — med Glömskan. Franzén och Geijer
lära också ha blifvit pinade på något, Wallin skall dundra
som Direktör och Beskow uppläsa Akademiens eget
Äreminne innehållande en berättelse öfver — hvad den icke
gjort för Vitterheten, ett rikt ämne. Som pensionerad af
Akademien kunde jag ej heller undandraga mig att
rimma litet, men det har också blifvit derefter. Jag fruktar
att hela denna anstalt ådrar Akademien en ny löjlighet,
ehuru den kunde ha nog af den gamla och välförvärfvade.
Det vore bättre den upplöste sig sjelf än att lefva i ett sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
