Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akademien icke sitt; och nu, sedan mysteren är förrådd, ser
jag naturligtvis heldst att ett korrekt exemplar circulerar;
och i denna afsigt bifogar jag ett som icke har andra fel än
dem jag måste vidkännas. Skicka det rätt gerna till din
gamle hederlige Far, och helsa honom med det samma
hjertligen ifrån mig. Han är mycket god som ännu
minnes mig, som är glömd af så mången, der jag mindre väntat
det. Säg honom äfven att om han någon gång hedrar mig
med ett bref, så svarar jag olvifvelaktigt derpå, ehuru jag
annars för det mesta afsagt mig all brefvexling, liksom allt
umgänge; ty hvartill skall det tjena att oroa andra med
sina griller?
Du känner icke de mina, men torde ändå, för min skuld
interessera dig litet för dem. Min äldsta son är Conrector
i Malmö och förlofvad med en rätt hyggelig och söt flicka,
prostdotter ifrån Skåne och beslägtad med Faxe, men i
öfrigt lika fattig som fästmannen. Den yngste, Lars Gustaf,
till kropp och själ en Fändrick, skulle i år ut på fältmätning
under Gref Spens: men en knäskada som han ådrog sig i
fjol vid enahanda förrättningar tvingar honom att ännu
någon tid hålla sig hemma. Göthilda har redan tre flickor
som leka med Morfar så ofta han kan, och dessutom en på
det bästa stället — i grafven. Och min arma Disa, en djupt
nedböjd Enka efter lifvets glädje, bor alltjemt hos mig:
jag lider mycket af hennes sorg, ehuru jag kunde ha
öfver-nog af min egen. Min hustru deremot är munter och rörlig,
efter vanligheten. Der har du i korthet historien om de
mina: sjelf har jag ingen.
Helsa Erik Gustaf rätt hjerligt och tacka honom för det
herrliga Talet. Lycklig han som slagit tviflet inunder sig,
och lefver på sin egen uppenbarelse. Alla ha det icke så
godt, förtjena det visst ej heller.
Ser du Öfverstinnan Silfverstolpe och Järta och Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
