- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
499

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har från det stället, dock i främsta rummet sätter det
älskade minnet af dig. Sanningen att säga så har jag också
tusende gånger erkänt det i mitt hjerta, min tanka har sutit
osynlig hos dig på Bokedal och blickat ut öfver den sköna
nejden och på den ännu skönare Frun. Men att skrifva
derom, dertill har tillfälle fattats mig under vidlyftiga
Embetsresor i Stiftet, hvarifrån jag för icke länge sedan
hemkommit. Tillåt mig derföre, goda Hilda, att nu, ehuru
sent, tacka för all hjertlig godhet och välvilja hvarmed du
hedrat och glädt och förtjust mig. Tro att jag aldrig förgätit
de få, men dyrbara stunder du unnade mig, synnerligast sista
gången, då du tillät mig att blotta ett såradt hjerta, och
lägga alla dess ärr i dagen. De smärta mindre när ett ädelt
i och deltagande sinne betraktar dem. Du är för mig idealet
icke blott af en skön, utan äfven af en god qvinna. Hade jag
tillfälle att se dig oftare, se dig dageligen, så tror jag att mitt
arma, oroliga hjerta kanske redan här på jorden funne det
lugn som det nu väntar sig först i grafven.

Jag hör att du nyligen förlorat din Far. Jag kände honom
föga: men för din skuld sörjer jag öfver hans bortgång.
Och likväl, goda Hilda, är det bättre och mindre smärtsamt
att sörja öfver de döda än öfver de lefvande. Jag tänker
heldre på ett multnadt hjerta, än på ett förloradt, ett
för-derfvadt, som ännu slår.

Den Emili, hvarom jag talte så mycket med dig, och som
haft ett så stort och olyckligt inflytande på mig, har varit
I illa sjuk, och är i allmänhet sjuklig. Jag fruktar för hennes
bröst, likasom länge — för hennes hjerta. Hon säger sig
I vara mycket olycklig, och det är hon också, mindre genom
I det brutna förhållandet till mig (ehuru äfven det kan —
förarga henne) än genom andra orsaker. Stackars Emili,
’i hon är en ibland de många som icke ha något fäste i lifvet,

• ingen kärna hvaromkring hennes obestämda väsen kan sätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free