- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
501

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuknat i koleran. Helsa tusenfaldt dina barn; äfven Keiller,
Wingård och andra bekanta; och glöm icke alldeles bort din

Vän och Beundrare

Es. Tegnér.

*

Till C. W. Bottiger. 61.

Östrabo d. 29 Okt. 1837.

Herr Magistern har hedrat och glädt mig med en gåfva
af sina Lyriska stycken, den härvarande Bokhandlare
lemnat mig. I afseende på ett af dessa Poémer är jag jefvig att
döma. Men alla, eller åtminstone de flesta andra af dessa
småstycken, liksom deras föregångare af samma hand,
och som ej heller äro mig obekanta, förråda en så sann och
liflig poetisk känsla, der ligger så mycken enkelhet,
hjert-lighet och behag både i tanken och uttrycket, att jag alltid
med nöje, stundom med förtjusning, läst och omläst dem.
Flera utaf dem äro tillfällighetsdikter; men gåfvan att
poetiskt uppfatta hvad som i sig sjelft må vara alldagligt,
och lägga något varaktigt in i det tillfälliga, är långt
säll-| syntare än man i allmänhet föreställer sig och erkännes sällan
der hon finnes. Men för min del värderar jag ett godt
Till-fällighetsPoém lika så mycket som hvarje annat, stundom
mera, emedan ämnet der, som ofta annars, sällan eller aldrig
diktar för sig sjelf. När vi äldre allt mer och mer förstummas
| och inslumra som andra sångfoglar, med näbben under de
’ brutna vingarna, kanske äfven invid det brustna hjertat, —
, då gläder det oss, att sången ändå icke dör ut i lunden, äfven
[ om den skulle bringa vår egen i förgätenhet. Fortfar
derI med, — öfverrösta oss alla! Tro mig, den, som menar det
1 ärligt med sitt land och sin konst, begär intet bättre än att
I bli fördunklad. Akta ej heller alltför mycket på den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free