Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den absoluta Makten utgick Samhället, och dit hoppas
jag det också återvänder slutligen. Dock — detta är ett
vidlyftigt kapitel.
Tonen är i Stockholm den sämsta möjliga, helst hos
Borgerskapet och den andra pöbeln. Af de mångfaldiga
lön- bröd- och hufvudlösa Extraordinarierna som
öfver-svämma alla Kollegier, rekruteras • Rabulismen. Deras
Liberalism har fått säte i magen, och de skälla, liksom
andra hundar, af hunger. På Styrelsens sida råder också ]
en alldeles obegriplig lättsinnighet. Ingen menniska tänker I
på Riksdagen ännu i denna dag, sex månader innan man vet I
att landsplågan inbryter. Man tänker att kunna improvi-l
sera denna Riksdagspredikan, som de föregående, men t
jag fruktar att Vederbörande komma af sig. På Bordet,
ligga en mängd Grundlagsförändringar som, om de gå
igenom i Stånden, omöjligen kunna sanktioneras af
Regeringen, utan att hela Machinen går sönder. På dem tänker
dock hvarken Kung eller StatsRåd. Intet tecken till någon
plan för fälttåget är uppgjord; ty ett fälttåg, ett krig ad
internecionem mellan begge Statsmakterna, är nu mera
hvarje Riksdag, och blir det alltjemt mer och mer. — Du
tar väl emot v. Talinansskapct, som nu lär vara dig
offi-cielt erbjudet? Du kan ej, för din heders skuld,
undandraga dig det, ehuru jag af hjertat beklagar dig, med
den esprit som jag fruktar blir rådande i Ståndet, och
en sådan oefterrättclighet till Talman. Ilan säges ha
legat sjuk i Upsala, gör sig i Stockholm både hatad
och löjlig genom sitt begär att ha inflytande vid hofvet,
och lägga sig i saker som han hvarken förstår eller angå
honom. Söndringen mellan honom och Heurlin blir allt
värre och värre, och Gud vet hur den slutar. Jag
åtminstone kunde ej förena dem, ty \V— med sin hetta och sin
oroliga fåfänga, tar aldrig reson, och har de orimligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
