Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke brukas på något annat ställe i Europa än i det
fattiga Sverge. Det gör menniskan endast trög och dum,
hvilket hon naturligtvis icke är förut. Af all fäaktighet
föraktar jag mest den gourmandiska, som dock är
uteslutande nationell för oss svenskar. På 10 år har jag icke
ätit mera än en gång om dagen, hvaraf jag finner mig väl
och är fullt belåten, då jag förut alltid varit sjuklig. I en
sådan usel bondby som Åmål, uslare om möjligt än sjelfvaste
Vexiö, kan det omöjligen vara dyrt att lefva. Mina
Col-leger här lefva dock rundeligen på 240 å 300 rdr bko, dock
ge de flesta utaf dem enskilda lektioner eller också ha de
någon matkondition, som omöjligen kan vara svårt efter
vid en skola, till och med i Åmål. En annan vanlig osed
bland det nu uppvexande slägtet och hvarifrån jag äfven
bör varna dig, är den vanliga sällskapssjukan, behofvet af
ständigt umgänge, liksom man ej så gerna kunde gäspa pä egen
hand som i sällskap. Då man i allt fall ej får annat än dåligt
sällskap, så kan man lika så väl nöja sig med sitt eget som
söka andras. Det är otroligt hur mycken tid som förspilles
genom detta sällskapssjuka dagdrifveri. Det är sant, alla
kunna icke så som jag sysselsätta sig inom hus, alla ha icke
heller samma inrotade förakt för den pöbel som man kallar
menniskoslägtet; men livad man icke har kan man få genom
förnuftig eftersinning och erfarenhet. Med ett ord, superi
och så kalladt menniskoumgänge äro mig en styggelse,
och sä länge denna uselhet utgör ett behof för tiden få vi
åtnöja oss med fråssande dagdrifvare, hvilka nu också
bilda den stora pluralitcten af det uppväxande slägtet, som
lefver utan duglighet och gagn och dör utan ära.
Jag har i år haft mycket bekymmer för de mina.
Gö-thilda, som nu bor i Landskrona, sjuknade i en ganska svår
Augustifeber, som förde henne på grafvens brädd. Min
hustru och Disa reste ner för att se om henne. Sjelf var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
