Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vendela Hebbe genom andra samtida bref till beundrade damer, t. ex.
ofvan n. 102 och 103, skrifna samma dug till olika föremål.
I brcfväxlingen ined Heurlin omtalas Vendela Hebbe esomoftast.
Heurlin hyste ingen beundran för den unga fru Vendela och varnade
Tegnér för henne — han fruktade kanske en upprepning af historien
med Emili Selldén. I svaret på ett sådant bref skrifver Tegnér (den
12. 10. 1838): »Hvad du skrifver om V. är strängt, men jag erkänner
dock deruti din redliga vänskap och omtanka för mitt bästa.
Fordomdags dömde du icke sjelf V. så hårdt. För öfrigt misstar du dig
helt och hållit om karaktcren af vår förbindelse. Hon svärmar
visserligen, men det är för mina skrifter, ej för min person.» — Jfr också
yttrandet i slutet af brefvet n. 111 ofvan. —
” I detta bref (n. 111) och i åtskilliga andra till Heurlin omtalas också
Emili Selldén. Utom hvad ofvan i texten meddelats må anföras ur
ett bref af den 5. 10. 1838 följande: »Dina råd i afseende på E. äro
visserligen välmenta och förnuftiga, men svåra att följa. Jag vet
ej hur jag skulle vara mera skild från henne än nu, då jag på flere
månader hvarken ser eller skrifver henne till. Att jag skulle helt
och hållit förglömma att hon någonsin existerat och allt det lidande
hon ådragit mig — detta är för mycket begärdt. För öfrigt bör jag
ej skylla hela mitt dåliga humör på henne allena. Tilltagande år, brist
på allt umgänge, en naturlig fallenhet för griller och hypokondrie,
vanlig hos alla fantastiska naturer, hafva också sin andel i min
sinnesstämning.»
Synnerligen bittert uttalar sig Tegnér dessa år om Emili Selldén
äfven till andra vänner, t. ex. till Martina von Schwerin. I brefvet
af den 24. 4. 1839, där Tegnér först afvisar misstanken att han skulle
på ringaste sätt intressera sig för en annan yngre fru (det blott sensuella
kunde gälla i yngre år, »men för äldre måste äfven en smula hjerta
och ett gran romantik vara med»), heter det om Emili: »Hvad fara
för Ulfsaxska väldet angår, så har jag ju redan sagt dig att jag långt
för detta emanciperat mig derifrån. På snart ett år har jag icke ens
sett henne. All korrespondans har också länge å min sida varit
af-bruten. Det är en obetydlig menniska. Obegripligt synes det mig sjelf
att hon så länge kunde fängsla mig; men det hade många orsaker utom
hennes skönhet och förställda bonliomic . . . Du tror kanske att allt
är min egen skuld, och kommer endast af en egenkär inbilskhet att jag,
vid mina år, kunde tro mig älskad af en så ung och vacker Fru. Ack,
Martina, hvad har den verkeliga kärleken att göra med dopboken?»
Emili hade visat sig fullkomligt liängifven, »hur var det då möjligt att
föreställa sig det alltsammans var bitter lögn och förställning?» —
91. Tegnérs »blifvande promotionskamrat» (antagligen vid hans
jubelpromotion, som skulle inträffa 1852) och »martyren St. Erik»
voro fru Wijks söner Olof och Erik.
Om hans »fästmö» Ebba se ofvan under n. 56.
90. Originalet som n. 21.
Tegnér hade efter promotionen i Lund besökt friherrinnan på
Sir-köping, se E. Wrangel, Martina von Schwerin s. 282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
