Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der i dockan. Utur klippan bruten
gömmer hon sin köl. Hur trygg oeh slutenl
Alltför trygg, han ruttnar der.
Svea, vårda både haf oeh skär,
herrska öfver beggedera,
liksom fädren gjort, nej herrska mera.
Hafvet stormar kring din ö,
din är Nordens jord, din är dess sjö.
Segren väger helst på tunga vigter,
hafvet fordrar sina Hjeltedikter;
skären må ha nog af Epigram,
hoppande från stranden fram,
Epigram och Epos, begge nödiga,
ingendera för oss öfverflödigal
Hur skall menskan dö? För lod och krut?
Eller blott för äggjcrn, pil och spjut?
Detta är och blifver frågan.
Så till sjös som lands. För menniskoförmågan
ett är mera klassiskt och antikt,
men det andra mer scientifikt
och modernt. Man tvistar om begreppen
skärgårdsflottan, eller örlogsskeppen?
Hvad må landets fäder tro,
flottan, skall hon segla eller ro?
Fordras väl för sjöförsvaret
fyrtiåttapundare eller sex —?
Pro och contra mycket skrifs och sägs,
lika slug är man ännu på svaret.
Ångfrcgatter eller Brännare?
spörj Herr Thore, han är kännare,
till sjös jag menar, ty till lands förstår
han ingenting, och derför får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
