Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Onar och Kalliope eller Drömmen och Sångmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan du ser är ej dag, det blir dag först sedan du somnat.
Derför livad lifvet förvarar på botten af tingen det ser du
endast vid stjernornas sken, sen Drömmen har öppnat för
inre
ögat hvad yttre ej ser. Gestalterna äro dess aning,
veta ej sjelfve hvad de betyda. Symboler de äro,
klädning förrådande blott en växt som icke de känna.
Derför är Drömmen portvaklaren än till sanningens rike,
är Skattmästarn alltjemt i Gudarnas innersta lönnhvalf.
När hvad Sant är och Skönt upplyfter ditt sinne från jorden,
då har dig Drömmen det lärt, livad som okändt var för den
vakna.
Dröm är Uppenbarelsens röst af salige Gudar,
Bildningens högsta symbol, utan Dröm ej finner du sanning,
likasom ej utan Dikt. På djupet ligga de begge,
verklighet parad med dikt, helt broderligt trifvas de
samman.
Derför förakta ej Drömmarnas Gud, han är Sanningens äfven.
Derför Homerus med rätta har sagt: från Gudarna kommer
Drömmen jämväl, han är skald på sitt vis, på djupaste viset,
likasom Hierofanten är prest och firar sin Gudstjcnst
på Samothrakes ö, hans gudstjenst nämns för den högsta.
Alltså höra vi två tillsammans om konst skall ge bildning.
Sanning är Skönhetens grund, och bägges förening är
Konsten,
Bildning är blott genom Konst, derför har jag kallat dig
syster.
Talte och rörde med spöet vid gyllene Lyran. Hon klang
som
aldrig förut, men Guden försvann bland stjernorna åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
