Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och intet ljus sken genom hennes mur. —
Det var ett blodigt, ett förkastadt slägte,
de gamla herdarne af Juda stam,
som Palästinas berg betäckte
med vantro, blod och mord och skam.
De nämnde sig ditt eget folk, Jehöva.
Bekänn, det folket var utaf de grofva,
att anse sig för Herrans folk.
Profeten, skalden var dock deras tolk,
och huru slog Esaias dunder
in i de darrande afgudalunder,
afgudatcmplen i en hednisk verldl
Hans vredes röst var skarpare än svärd,
och återljuden af hans harpa
gå än i rymden lika skarpa
igenom en förfärad verld.
Hur än vi häfderna förblande
låg ändå öfver Juda Sauls Ande,
en mörk, en blodbestänkt, en vild.
Den gamla hexan lik i Endor, bild
af dårars högmod, narrars gyckel,
och fördomsfulla presters hyckel
som trodde ha i sniken hand
försvunna paradisets nyckel,
portvaktare till dödens land
och till Gehennas lågofyllda dalar,
nedgången till den gamle Hades salar. —
Med rätta Romarn Salems murar bröt,
och folkets dröm med folket slöt.
I öster spriddes det och vester,
föraktade, förakteliga gäster,
en småsint, svagsint, sniken ätt,
— 81 —
6—232953. Tegnér, Sami. skrifter. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
