Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Afsked från vännerna i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der David slog sin harpa och hans son
sjöng höga visan, visornas exempel,
profetiskt hänryckt och med samma dån,
som vinden far med öfver Sa rons liljor,
och knäcker högmod, enar skilda viljor.
Jag dricka vill af Kidron och af Jordan
och bada mig i dagarnes fullbordan
i Siloas dam, i Döda hafvets våg,
der fordom Sodom stod, Gomorrha låg,
nu en förstenad verld, som oåtspordan
Gud dömde; — beck och svafvel jagar nordan
på vattnet kring, de döda paddor likt, —
det hafvet är ännu på under rikt.
Jag vill se palmerna i Bethlehems dalar
och Mamres lund, om hvilken sagan talar.
På höga Thabor vill jag en gång stå
i heligt solsken, höra stormen gå
igenom rymderna på blixtens vingar,
som öfver Nazareth och Tiberias svingar,
och skära vill jag, höga Nordens son,
mitt namn i Cedrarne på Libanon.
Men Han, som varder, Han, som var och är
Han, som har sålt i rymden sina solar,
och mäter dagarne med dem, och spolar
tidsspolen af, Han vare Eder när!
Han, som en gång grundmurade all verlden,
och när han murade, då hängde han
sitt murarlod på intet och försvann.
Tillbedjen, bröder! I, som sanning lärden
med mig, o! beden för Er Pilgrim, beden,
att orm ej stinger foten, sten på heden
ej stöter honom, intet vilddjur skär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
