Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - »Tror du Skalden sjelf ej känt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tror du Skalden sjelf ej k ä n /.»
Tror du Skalden sjelf ej känt
hvad han ständigt plägar sjunga?
Kärlek? Hjertat är förbrändt,
och det ligger på hans tunga,
ständigt mot sin himmel vändt.
Endast derför att han glöder
sjunger han, och sången föder
litet lindring, men ej den
helst han ville. Älskad vara,
trycka till sitt bröst en vän,
dö och lefva, dö igen,
huru ock förtalet larmar,
dö uti den skönas armar
salig död! Ett helgonsken!
Och i skön poetisk yra
fä förklara sen
den gudomliga i sång
mången gång,
knäppande på Gudens lyra,
dö i sång som lefver ut
tiderna, och ej tar slut,
är det högsta som han vilk\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
