Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Kronbruden - II. Måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru det slutligen gått vet ej jag, men strålande Guden.
Många förhållanden finnas också — jag dömmer dem icke. —
Döm ej andra att sjelf du ej varder dömd, är det skrifvet. —
Sade och klingade rörd, det är Kellgrens skål och
Kristinas.» —
Så han talade ej (det passar ej Biskop) men tänkte,
tänker kanske ännu, ty han var frisinnad från barnsben. —
Samtal hvälfde nu hit och nu dit. Vid Biskopens sida
satt der korporal Frisk. Han var med i Norge, förut han
stridde i Leipziger slag, var begapad och hedrad af alla.
Mannen var herrlig att se, en sluten gestalt, en jernfast,
karolinerna lik på den tid, då de tuktade Ryssen.
Pannan var bred och ögonen små, och ansigtet krutsprängdt.
Smyckad var han till öfverflöd med tappra medaljer,
en ibland dem var Rysk, då föllo de vredgade orden:
»Tapperhet är mig kär och dess tecken värderar jag äfven,
men förlåt mig, min vän, Rysk pregel ej passar på Svenskt
■ bröst.»
»Prinsen har skaffat mig den.» — »Den är Rysk.» — »Men
Ryssar och Svenskar
äro ej fiender mer.» — »Förlåt mig, de äro och blifva.
Vig-arf skiljer dem åt för alltid. Allt från min barndom
Ryssen förhatlig mig var, och förblifver så länge jag andas.
Icke derför att han plundrat vårt land, och stulit vårt
Finland,
eller nu thronar i kärr der förr vi vallade Boskap.
All slags makt på vår jord har en tvillingbror, nämd
missbruk,
och när segern var vår, missbrukade henne vi äfven. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
