Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Till H. M. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likt lyktegubbar gycklande i natten
det fins en villsam, en förrädisk dunst,
som lyser helst utöfver döda vatten,
en irrskensära kallad folkets Gunst,
oeh mången jagar fram att nå den skatten
med blindt begär, med oförnuftig brunst,
oeh bäst han tror sig hunnit den oeh glädes
är skenet sloeknadt ut oeh hoppar annorstädes.
Kung får ej blekna när Valkyrier hvifta
blodröda vingar öfver haf och strand.
Men svaghet, vankelmod oeh halfhet stifta
nu, såsom förr, allt ondt i Svea land,
förslappa sinnet, blodet de förgifta
och nära splitets orm och tvedrägts brand.
Med svallets skum de lätta spånen följa,
Neptun, din treudd tag, då tystnar skuinmig bölja.
Det visste Gustaf af sitt namn den förste
som Vasasinnets ättefader var,
och andre Gustaf bland de tre den störste, *i
den Svenska ärans, Svenska ryktets far.
Det visste Carl, oeh än i dag vi törste
till dylik bragd som landet störtat har.
Ty främst står äran i det Svenska sinnet,
sann eller falsk, likgodt, hon lefver dock i minnet.
Men när den axbekrönta friden ligger
och sorglös solar sig vid bäckens rand,
tänk då på kriget, fridsäll konung tigger
förgäfves frid, har han ej svärd i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
