Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Nattvandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattvandraren.
Bland ljus och mörker aftonmolnen flykta,
Hoplagda sorgbref med sin svarta kant;
Och sjelfva himlen dragit in sin lykta,
Han blifvit, som vi andra, obskurant.
Här famlar jag i dunklet. Hundens stjerna
I södern står, så bister och så blank;
Men hon vägleder ej, — och en lanterna
Behöfde jag, om äfven blott med dank.
Nu ser jag fästets tusen lampor glimma
Och halfdag gjutes på min skumma stig;
Men, för en enda stor och samlad strimma,
Små strimmor spridas, som förvilla mig.
Har Eos väl, i portlidret vid polen,
Kört fast och tappat gyllne tygelns rem?
Hvad lider natten, väktare? Skall solen
Ej snart gå upp, att jag må hitta hem?
Dock intet svar och intet ljus. — De stunda,
Jag vet det, många faror och besvär;
Men jag vill vandra tryggt, rätt fram — och blund
All väg bär hemåt, som till grafven bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
