Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Skaldens graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldens graf.
Fragment ur ett längre poem.
— Kan
jag ej få lefva med dig, då välan,
i döden låt oss hvila hos hvarann!
Vår frälsta ande öfver stjernor går,
oeh hand i hand. Med flit jag säger vår,
ty sedan en^gång slocknat himlaflamman,
min själ med din doek flyter slutligt samman.
Och grafven står i Söderns gröna vår
och sångarlagern hänger gröna hår
ibland granater och orangelunder
utöfver slumraren derunder
och slumrerskan; oeh någon tårpil der
begråter sångarn och hans sånggudinna,
den älskade, den underbara qvinna,
som tog hans hjerta, när hon lefde här
i Södern, likasom i Norden.
Orangen regnar sina blommor, ros,
men. utan taggar, faller der till jorden
och virkar likduk, hvit och rosenröd,
utöfver liljehjerta, sångarglöd,
som lefde trängtande i sångarorden.
Då gråter yngling, gråter älskarinna:
tyst, sångarn sofver hos sin sånggudinna,
i broderligt, i tigande förbund —
och far med henne]{mellan stjernors rund.
Väck ej vår Nords Petrarca, väck ej lutan:
han slumrar der hos Laura — Laura utan
oeh med — uti sin tysta lagerlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
