Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A j s k e d.
Farväl min lyra! Ja nu är det slut, *
lägg dig och sof, nu ha vi sjungit ut.
För dina toner mina sorger veko
och utur nordiskt hjerta fromma eko
i månget godt och bättre bröst än mitt
anslogo. Tig nu still. Hvarann vi äro qvitt.
Jag Svea sjungit, jag har Frithiof sjungit.
Natur och Gud och menskor sjöng jag glad.
Egentligt lefde jag blott då jag qvad.
Från norr till söder vinden ofta sprungit
och mången tagg mitt arma hjerta stungit,
men mången ros ock läkt det med sitt blad.
Jag vet ej rätt, så som min lefnad skridit,
om mer jag fröjdats har, eller om mer jag lidit.
Mitt vapen var du. Jag har intet annat,
du var min sköld. Jag ingen annan haft.
Vi gått på äfventyr och ha ej stannat
förrn vi eröfrat verlden med vår kraft.
Meii vapenskölden man vid grafven krossar,
den siste af min slägt mig ändtlig Gud förlossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
