Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Epilog. Den 12 Juni 1843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epilog
vid Jubelfesten på Wexiö Gymnasium d. 12 Juni 1843.
Ser ock Febus Apollon med sned blick ueder på Norden,
Dör bland isar och snö utmattade strålen ibland oss,
Grönskar dock här och der en fläck, nyodlad i skogen.
Småland hade sin tid, i dag begå vi dess minne.
Detta är Fädernas fest, de hädangångnas, som fordom
Lefvat i rikare dar (armodet växer med åren),
Dagar af frid och sjelfbestånd och af sedernas enfald.
Hvar en skötte sitt kall och bekymrade ej sig om andras,
Konungens minst, der han satt, fridlyst och tänkte för alla.
Frukta sin Gud och ära sin Kung, var Fädernas lära,
Enkelt var då båd lif och Stat: sjelfständige Bonden
Timrade lyckan sig sjelf, och qvinnan väfde sin drägt sjelf.
Frid var i land och i håg, och gladt sken vänliga solen
Så på odlarens guld som på guldet kring Konungens panna.
Kom då kriget och flög omkring på blodiga vingar,
Då tog mannen sitt svärd från vägg och gick som en hämd-
gud
Ut och stridde för frihet och rätt, ty friheten fanns då
Dotter af kraft och af sans, ej vår tids sladdrande dunstbild,
Den som är feg han är slaf, hur högt han predikar på Tinget.
Slaf han är af sig sjelf, den värsta tyrannen af alla.
Allvar låg der och klarsynt kraft i tanke och handling,
Djupt steg forskningen då och såg Naturen igenom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
