Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosaiska uppsatser. Jan. 1840—Juni 1840 - Riksdagsanföranden - Angående omskrifning efter ursprungliga myntvärdet af lånebankokapital, afsedda för fromma stiftelser. Den 19 Maj 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett billigt undantag derifrån, till fördel för fromma
stiftelser och bland dessa endast sådane, som haft sina Capital
insatta i Banken, under det uttryckliga villkor, att aldrig
fa uppsägas. Härigenom har det blifvit omöjligt för dessa
stiftelsers föreståndare att sätta sig i säkerhet mot
myntförsämringen. De dödas, testatorernes, rätt plär man doek
anse för helig och ej onödigtvis gäcka deras förtroende.
Att billighet oeh enskild mans rätt måste vika för det
allmänna bästa, erkännes gerna, och vi böra ej derföre klandra
det hårda i 1830 års Myntbestämningslag. Realisationen
hvilar ytterst på en Concurs, der Ständerna voro på en
gång parter och domare, men i enskildas Concurser
erkänner likväl Concurslagen vissa fordringsegare, t. ex.
Kronan och tjenstefolk, i afseende på deras löner, såsom
prioriterade. En sådan prioritet tyckes väl också
billigheten fordra för de fattige. Att den ej kunde erkännas
vid realisationen, må ha sin förklaringsgrund i
nödvändigheten. Men sedan realisationen är stadgad och tyckes hvila
på tillförlitliga grunder, tyckes ett undantag för ett sådant
ändamål oeh hvarigenom Bankens säkerhet ingalunda
äfven-tyrades, kunnat ega rum. Det är upplyst, att Banken,
just i dessa dagar, på inlösen af de gamla
koppardalers-sedlarne vunnit omkring 70,000 R:dr Banco. Detta var en
vid realisationen alldeles opåräknad vinst, och med ungefär
hälften deraf hade de fromma stiftelsernas billiga anspråk
kunnat tillfredsställas. Det är upprörande att se ett Verk,
som på sin rörelse, hvartill fattigfonderna äfven i sin mon
bidragit, årligen vinner flere hundra tusen R:dr, åt de fattige
vägra en ersättning, som under nuvarande förhållanden
ingalunda vore känbar. Jag är så fördomsfull att jag fruktar
det ingen rätt välsignelse kan vara med en sådan vinst.
Det gifves icke blott juridiska pligter, utan äfven ethiska
och christliga, och en smula samvete kunde ej skada, till
- —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
