Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosaiska uppsatser. Jan. 1840—Juni 1840 - Riksdagsanföranden - Om statsrådets ansvarighet. Den 20 Juni 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regering, som snart omsluter en hel mansålder, att Hans
Rådgifvare handlat mot Rikets sannskyldiga bästa
derigenom, att de i allmänhet ställt sig under Hans inflytande
och slutit sig till Hans åsigter? Har Han ingenting gjort
för landets ära, sjelf ständighet och förkofran? Jag tänker,
Han och Hans Rådgifvare stå, i detta hänseende, under
häfdernas dom, och icke ensamt under 107 §.
Rådgifvarekallet är i alla land, men i synnerhet i
Sverige, ett obehagligt och ansvarsfullt. Det medför här ingen
makt, endast i rikaste mått alla maktens olägenheter och
ansvar. Yrkas detta ansvar på sätt och i den utsträckning,
som här skett, så frågar jag hvarje tänkande och oveldig
man: hvar skall Svea Konung taga sina Rådgifvare,
hvar skall landet finna vårdare af sin frihet? Skola
de sökas bland dem som förena sig med Konungen mot
folket, eller med folket mot Kungen, eller bland de sämsta
af alla, de färglösa, som vingla mellan beggedera? Rubbas
icke nödvändigtvis på detta sätt Statens tyngdpunkt, så
att den störtar tillsammans i idel oreda, om man äfven ville
kalla denna oreda för folkfrihet? Väljas företrädesvis
liberala i dagens mening, hvad skall det slutligen bli af ett
land, med lycksökande kannstöpare till Stats-Råd, och
med en namnstämpel till Konungamakt?
Det är med djup, med innerlig bedröfvelse, som jag
genomgått den klandersjukans och småsinnets Riksakt, det
splitets fröhus, som synes mig innefattas i detta
Betänkande. Vi äro ett ringa folk, med stora minnen och små
tillgångar, och omgifvet af mäktiga grannar. Skall
räddning, det vill säga sjelfbestånd, vara möjlig, så måste den
sökas i enighet och samdrägt. Men från denna olyckliga
dag söndra sig de begge statsmakterna och uppträda
fiendt-ligt mot hvarandra. Den gamla Svenska stridslusten lågar
åter upp ur sin aska, och när vi ej längre kunna angripa
-JHO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
