Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosaiska uppsatser. Juni 1810—1844 - Aforismer - Om tragiska formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det Lyriska. Drani (det Drastiska) är alltså Lyra
förenad med Epos, ingen ren och ursprunglig formation, utan
ett mellanting mellan tvenne.
II) Om egentlig Aktion och Mimik kunde ej bli fråga
hos Grekerna, der alla spelade i Masque. Mimiken hörde
till Dansen snarare. Likaså det som utgör den moderna
Tragediens seger (helst hos Shakespeare) Karakteristiken,
den psykologiska sanningen af karaktersutvicklingen. Detta
är den svaga sidan till och med hos Sofokles. Karaktererna
antydas endast i stora, allmänna konturer. Till nuancerna
af en bestämd Individualitet var det omöjligt att intränga
— med masquerade Aktörer.
III) Hvarför skall Traged. alltid ha en olycklig utgång,
hjelten dö? Som en försoningsprocess är det oförenligt
med våra kristna ideer. I Grekernas FatalismTraged.
kunde sådant låta höra sig. Hvad Aristoteles anför om
passionernas rening är superfint, men har aldrig kunnat
öfvertyga mig. Icke heller hvad Lessing till försvar och
utveckling häraf anför i Dramaturgien. Hjelten kan ej dö
mera än en gång. Är då hvarje stycke af en Grekisk Trilogi
endast en Akt, ett Fragment? När kan en Handling sägas
vara afslutad, så länge ännu en Historia fortgår? —
FatalistTragedien är oförenlig med våra kristna åsigter
af verldsstyrelsen. Ödet är hos oss förädlat till Försyn.
Hvad hjeltens död angår, så har Oehlenschläger i sina
FosterBröder med rätta ändrat katastrofen, och derigenom
tillfredsställt sitt poetiska samvete och äfven läsaren eller
åskådaren.
IV) De största poeter jag erkänner,
Sofokles—Shakespeare—Schiller — ha begagnat Tragiska formen. Likväl är
denna form den vidrigaste af alla poetiska, helst genom sin
osjelfständighet och mångfaldiga beroende af Mimik, Aktion,
Decorationer, Målare, Maskinist, publik och annat pack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
