Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosaiska uppsatser. Juni 1810—1844 - Anmärkningar om akademiska täflingsskrifter - 2. Vikingens drapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfventyrs mera eller åtminstone på annat sätt bildade. Detta
kan dock endast äga rum i smärre stycken, t. ex. en
Romans. Hufvudsaken är här forntidens anda, seder,
tänkesätt. Det yppersta vi på Svenska och troligtvis på något
språk ha i denna väg är Vikingen (af Geijer). Hvilken
lefnadsfrisk kultje blåser ej hela den härrliga sången
ige-genom! Hvilket förakt för döden! Hur enkelt löser den
icke alla lifvets frågor, äfven de mest invecklade såsom
lag-skipning och kärlek! Hvilket storartadt och patriarkaliskt
barbari! _
Det andra eller halfnordiska slaget utgår från den åsigt
att Poesi måste vara det concentrerade uttrycket af sin tid,
förklaradt i dagern af sinnlig el. osinnlig skönhet. Det
tar af den försvunna råare tiden icke blott namnen och
handlingen, utan äfven dess kraftiga heroiska anda, dess
storartade enkelhet; men det söker att från dess former
bortrensa allt hvad som är för rått eller vidrigt. Såsom ett
halfslag har det att kämpa med olägenheterna af all halfhet.
Sjelfva språket måste hållas på den ofta svårfundna gränsen
mellan det gamla och moderna, sväfvande mellan begge.
I detta slag nämner jag (ehuru jäfvig) Frithiof. Mycket
deri är visserligen misslyckadt. Sålunda är t. ex. III Sången
ett försök i den Ilomeriska Stilen, opassande för det hela,
som ej är eller bör vara något egenteligt Epos i Grekernas
mening. Möjligtvis kom detta äfven af en den liden
vanlig mångfrestenhet å la Goethe att experimentera med
allehanda former och visa att man kände sin Homerus. Sed
nunc non erat his locus. Mot VIII S., Afskcdet, har man
redan länge anmärkt med eller utan skäl att kärleken der är
alltför sentimentalt hållen, mot den XXIV att den är för
filosofisk och faller derigenom ur tonen o. s. v.
Ifrågavarande stycke hör helt och hållit till första
slaget, och har derigenom en fördel som hör lill all helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
